The Blog

Building a relationship with the runes

The runes, one of the the Nordic traditional expressions of the universe use for guidance have been reaching out for a while. Wanting to get my attention. So a couple of weeks ago when I got the possibility to trade som handcraft with an acquaintance I decided to ask for a set of runes made in horn. And I’m so happy with the result.

When I got this beautiful piece of handcraft in my hands I asked myself how I can work with these runes to create a deep relationship and connection with them. The answer came immediately, to sit in ceremony with one rune every day and to carry it around during the day in my medicine bag.

To create a deep relationship with the runes I see that more then walking one day with them will be necessary. To create a deep relationship, a deep dedication is needed but it feels like a good start.

It also helps me to take that time everyday to sit down in ceremony, open a sacred space, cleansing and clearing my energies. Which I know is one of the most important dedications I can do. To make space for the dedicated universal communication everyday.

And of course in the long run, many runes will come back over and over so it will be more then one day with each.

I also decided to do this work live on Facebook so that all of you who wants to join me in this exploration can also be a part of it. So every morning I’m going live on the Facebook page School of Mother Earth sharing today’s message of the runes ❤️🙏

Arise – the new multi author book! Release in the beginning of April

🇸🇪 Vill du läsa den nya boken?
Nu har jag gjort det igen! 😱 Kapitlet till min andra bok är inskickad. Jag är lite i chock och väldigt stolt!

Vill du ta del av dessa kraftfulla berättelser från mig och kvinnor från jordens alla hörn för endast 10 kr?
Skriv en kommentar så kontaktar jag dig när releasen i början på april börjar närma sig ❤️🙏

I mitt kapitel lyfter jag de för mig svåraste av känslor; skam och skuld. Jag berättar historien om hur jag mötte min djupaste skuld. Kanske kan den ge dig verktyg och modet att våga möta din egen? ❤️

Ps. För dig som märker att namnet på boken ändrats så är det pga Facebook inte är så förtjust i det gamla namnet och började blockera våra inlägg 😜

🇬🇧 Do you want to read my new book? I’ve done it again! The chapter to my second book has been sent in. 😱 I’m a bit in chock and very proud.

Do you want to take part of these extremely powerful stories from me and women all around the globe for just 1$? Then write a comment and I’ll get in touch with you when the release date in the beginning of April is getting closer. ❤️🙏

In my chapter I share about the feelings which are the toughest for me: guilt and shame. I share my story of how I choose to meet my deepest guil. Maybe it can give you tools and courage to meet yours? ❤️

Ps. If you recognize that the name of the book isn’t the same as it was, it’s because Facebook didn’t like the old name so it started banning us for using it.

The question is not what you need to do but who you need to be…

I’ve had some really rough couple of weeks with deep processes diving in to reprograming one of my most destructive and deepest patterns, taking responsibility from a place of guilt or fear. Which often takes form in taking responsibility for other people which isn’t mine and hinders me from actually taking responsibility for the things that are actually mine to take responsibility for.

Seeing that this is a pattern that I can’t keep carrying with me if I’m going to traveling on the road that I’ve chosen, getting to experience the things that I dream of I decided that this was the time to dive in. Or decided and decided. It was more of a realisation that now it’s happening and I know it’s easier to go with it then fighting it. Cause change is going to happen; wheatear I want it or not. Cause that’s life. It changes. And the only choice I have in that is if I want to work with the force of the universe or against it. I decided to go with it, knowing that it probably will not be a pretty ride. And it isn’t and at the same time of course it is. It’s the most beautiful thing in the world, but it’s not easy. It’s super scary and such a challenge.

So here I am. Letting go of one of the fundamental patterns of which I have built my whole being. Knowing what I leave behind but have no idea of what I’m moving towards. Or at least I had no idea, until this morning.

Every morning we do what we call a check in which is a sharing round where we put words on what’s present in us right now. To become more aware and present with ourselves and opening up that for the group to tap in to. From that sharing round we then navigate the day.

This morning I found myself saying that it felt like I’d found something during the night which had created a shift in my process. After days of physical pain and emotional turmoil in releasing the old pattern though all the time still experiencing a strange sensation of stability I had found something new. A new fundament to start the exploration of how to take responsibility from a new place, a place if balance and clarity. A place where my self-responsibility comes first. A new question.

I woke up with the quote “What you need to do is the second question, who you need to be is the first.”. This is a quote from a movie from the Pacha Mama Alliance about how to meet the environmental challenges which we face. The speaker, who is a native from Ecuador, means that we first have to ask us the question who we need to be because that creates what we do and I couldn’t agree more. These words have been my guide for a long time but now they’d found a new way in and touched something in my present process. I could see that if that was the most important question then that’s a questions I can choose to ask myself, not only when it comes to the environment but when it comes to life itself.

I see that before I had started every day with the questions, what do I need to do today. Which had lead me to live a life with a lot of responsibility for the wrong reasons. It had lead me to a life with a lot of doing, and a lot of doing which I’m deeply proud of, but still a lot of doing from a place in me which I don’t want to create from anymore. A place of giving my power away to the idea of what I need to do. Giving my power away to the future.

Today I instead found that I could wake up every morning asking myself; who do I need/want to be? And allow that person to guide my way forward, trusting that everything which “needs to be done” will be done as long as I choose to be someone who doesn’t avoid the things which I feel are hard or challenging.

When I do this something that I did not anticipate happens in me, the one I’ve been striving to become suddenly was not out there in front of me. She was not anymore the point in front of me which I moved toward, instead she was here, inside be. I was not only the one I’m right now I was also the one I’ll be in the future and thereby became the one I thought I had to move towards, right here and right now.

I’ve never felt a stronger movement forward then that moment and yet I wasn’t moving towards something/someone else. I was moving from the inside. Not towards something, just moving, experiencing and exploring. Right here. Right now. Completely in charge of my power and life.

So from now on I’m diving in to the exploration of the questions “Who do I need/want to be?” in every choice I make. Choosing to answer this question and allow it to lead the way in to what kind of doing that should be happening. Thereby leading the way to the life I truly want to live, built upon the notion of who I want and need to be.

Looking forward to sharing also this part of the journey home with all of you.

/Lina Petersdotter

Mediumpodden med Vivi Linde

Igår hade jag äran att möta den spirituella ikonen Vivi Linde som driver Mediumpodden tillsammans med Camilla Elfving. Ett otroligt fint möte ledde till två inspelade avsnitt där vi pratade om shamanism, häxor, hästarna som andliga guider och förstås boken eldfödd på jorden. Vi insåg efter dessa två inspelade avsnitt att det fanns än mycket mera att prata om under flaggan “allt det där vi inte pratar om” och bestämde därför att det kommer bli fler besök för mig i Vivis lokal på mariatorget i Stockholm. Så håll utkik på www.mediumpodden.se framöver för att få ta del av mina samtal med Vivi.

Mediumpodden med Vivi Linde

Igår hade jag äran att möta den spirituella ikonen Vivi Linde som driver Mediumpodden tillsammans med Camilla Elfving. Ett otroligt fint möte ledde till två inspelade avsnitt där vi pratade om shamanism, häxor, hästarna som andliga guider och förstås boken eldfödd på jorden. Vi insåg efter dessa två inspelade avsnitt att det fanns än mycket mera att prata om under flaggan “allt det där vi inte pratar om” och bestämde därför att det kommer bli fler besök för mig i Vivis lokal på mariatorget i Stockholm. Så håll utkik på www.mediumpodden.se framöver för att få ta del av mina samtal med Vivi.

Have you read Linas International Bestseller book?

January the 29th Lina was a part of a team of truly powerful women releasing the multi authors book Eldfödd (fireborn) which already first day became an international bestseller, no no less then 8 categories 🔥

If you haven’t already read this book, do it now. It’s available through Amazon here for only 1$!

If you’re not a Swedish speaker then you don’t have to feel to sad that you can’t take part of this beautiful book because already in April Lina will be a part of a team releasing another multi author book in English called “unfuckwithable” where she yet again shares a story from her life to inspire others to dare to meet your shadows and demons so that we all can stand in our power and become truly unfuckwithable.

Eldfödd – Multiförfattarboken som öppnar hjärtan och läker sår

I slutet på Januari så släpps multiförfattarboken Eldfödd som jag, Lina är med och skriver ett kapitel i. Ett kapitel där hon berättar om när hon öppnade upp sina egna, blockerade minnen om att ha varit man och förövare. Eldfödd är en bok om läkningen i att berätta våra mest sårbara historier och som jag ser så enormt mycket fram emot att få dela med er ❤️🙏

Vardagsceremonier – Att kliva ut ur den samhälleliga struktursgarderoben och in i det universella flödet

Ju djupare in i livets kärna jag reser desto tydligare blir det att utrymme är det enda jag faktiskt kan skapa. Den insikten var också en av de som på djupet förändrade mitt liv. Förståelsen att min uppgift är att skapa utrymme för att känna min känslor, utrymme för kroppen att få släppa gammalt och ta in nytt, utrymme för möten att ske i och för kärlek att få ta plats i min varelse. Med andra ord: Min uppgift är att skapa utrymme för den universella transformationen så att den kan få arbeta i sitt naturliga flöde och jag kan arbeta med den istället för emot den. Förståelsen för att utan utrymme så kan inte förändring/transformation ske och förståelsen för att finns det utrymme så kommer förändring/transformation att ske och att det inte heller är min uppgift att styra vilken typ av förändring för det är inte mitt jobb. Så jag säger det igen, mitt jag är skapa utrymme för förändring och detta är vad ceremonier är för mig, utrymme för att låta det som ska ske, ske så att jag kan växa!

Medvetet, intentionsbaserat utrymme. Ett utrymme där jag kliver in och sätter intentionen för att mig själv, energierna, mina guider och spirits. Som ett sätt att aktivt och medvetet skapa min resa men utan att kontrollera den. Jag inte bestämma hur processen skall se ut eller vad det kommer ge för resultat men jag kan skapa utrymme för förändringen/transformationen och be om hjälp för den processen, av mig själv och världen runt mig.

Att kliva in i det medvetna skapandet av livet och världen är för mig att kliva in i magin. Att börja arbeta med de energier och krafter som finns och skapa ett samarbete, en relation. Ju mer vi samtalar, ju mer jag också i processen lyssnar på vad jag behöver för att kunna växa och ju mer jag resignerar och lutar mig in i min tjänst till moder jord och mitt högsta syfte desto lättare och starkare blir flödet.

Med det inte sagt att transformationen och förändringarna blir mindre smärtsamma, snarare tvärtom ju mer jag släpper taget desto djupare faller jag och desto mer smärta möter jag. Men med min ökade medvetenhet så finns det dels en distans och förståelse men framför allt en trygghet. För jag faller inte ner i det okända och kalla mörkret längre utan idag faller jag ner i ett hål av varmt, hållande mörker. Ett mörker (tomhet) jag också byggt en relation till och kan vila i. Jag vet att det finns en botten. Jag vet att det är en plats jag behöver vara i. Ett utrymme som är rent nödvändigt för att den transformation som kommer att få kunna ta plats. Ett heligt utrymme där allt är möjligt.

Så ofta upplever jag att vi kämpar emot den transformerande kraften. Försöker stänga ner, trycka undan och berättar historier för oss själva och vår om värld om hur vi inte kan, hur det inte går och inte är möjligt att göra de förändringarna som vi behöver göra. Istället för att skapa utrymme, kliva in i rädslan, sorgen och ovissheten. Omfamna den och kapitulera. Låta det som inte längre tjänar oss att dö och därmed aktivt kunna bjuda in det nya i livet.

Sedan den dagen för två år sedan som jag gjorde detta skifte. Började aktivt arbeta med energierna och kraften genom ceremonier på ett regelbundet basis så har mitt liv förändrats från grunden. Det är som att jag äntligen kunnat gräva hela vägen ner i grunden av huset som är jag och ta bort de byggstenarna som var trasiga och de stockarna som var ruttna för att kunna lägga en ny, frisk grund att bygga på. Detta betyder inte att trasigheten och ruttenheten inte kommer smygande in ibland och då vet jag att det är dags att se över huset än en gång för det är ett tecken på att tiden är inne att gå ett varv till i omhändertagandet av mitt hus. Men att ha den stadiga grunden att stå på idag när det händer gör hela skillnaden.

Hela det första året av denna resa spenderade jag mellan 30-60 min av varje dag i vardaglig ceremoni för att äta/släppa taget om tung energi och sedan fylla på med ny, ljus ren och stark energi. För att varje dag välja att släppa det gamla och varje dag bjuda in det nya. Jag började dessutom att följa månens rytm med fullmåneceremonier för att släppa gammalt och låta det dö och nymåneceremonier där jag bjöd in det jag ville låta växa och ha mer av i mitt liv. Jag arbetade med det flödet som fanns. Men längtan i mitt hjärta och känslan av motståndet i mitt liv. Lät det visa mig vägen och förstärkte det, uttalade det högt och arbetade med energierna. Idag firar jag också årets skiftningar och rörelser för att knyta an än djupare till moder jord och vår naturliga cykel samt självfallet min egna menscykel för att knyta an till min kropp och mina egna flöden än mera. En resa med temat “Hur kan jag leva ett relationsbaserat liv?” för det handlar om relationer. Det handlar om att skapa utrymme för mötet och samtalet. Med dig, med universum och all dess kraft. Det handlar om att ge dig det du behöver för att kunna växa in till den blommande varelse du är innerst inne men det kräver utrymme. Det kräver ljus, näring, vatten och kärlek. Och bara du kan kliva ut ur den mörka garderoben av samhällsstruktur och normer för att kliva in i magin och aktivt ta din plats i det enorma flöde som finns. Men vet att alla har vi kapaciteten och möjligheten att göra denna resa och alla är vi här tillsammans, så aldrig är du ensam <3

”Jag vill också bli mött som en personlighet”

Så sa hon, kossan Rosa till mig för snart två år sedan. Och efter en påminnelse om vikten av detta samtal i mitt liv och en förfrågan om att få ta del av hennes visdom så delar jag detta två år gamla inlägg även här.

För så sa hon efter att hon snällt väntat på att hästarna fått säga sitt, uttrycka sina behov och fått öppna och bearbeta sina känslor. Hon stod där, robust och tålmodig och väntade på sin tur. För hon visste att deras behov kom först men hon ville minsann också komma till tals den här gången och det gjorde hon med besked.

Sällan har jag känt mig så ödmjuk inför ett möte med ett djur. Det är inte så att jag är rädd för kossor och jag har absolut haft kossor runt mig och även samtal med någon ko då och då i förbifarten men jag har aldrig tagit mig tiden att lära känna någon som en individ och här stod hon, kossan med stort K och sa att hon minsann också ville prata med mig och ändra på den saken.

Jag upplever samtalet med olika djurarter som ganska olika. Som om de har lite olika språk och referenspunkter. Den art jag känner mig tryggast och mest hemma med att tolka är hästarnas språk. Hästar har jag jobbat med hela mitt vuxna liv och de har varit mina lärare sedan jag var liten men kossor har jag aldrig släppt in på djupet, aldrig riktigt lärt känna men nu var det dags sa Rosa. För människor har en tendens och förmåga att skilja mellan djur och djur, sa hon. Vi ser vissa djur som individer, med känslor och känslomässiga behov medan vi i vår relation till vissa djur inte ger dem legitimitet till egna känslor och egen personlighet. Det var något som Rosa ville ändra på. Hon ville visa att hon som kossa hade en längtan efter att bli mött som en egen individ och inte bara bli kliad på huden utan mött på ett djupare känslomässigt plan.

Det var mäktigt. Svårtytt och tolkat ibland. Med hög felmarginal men det var stort och för mig otroligt viktigt. Ibland blev hon frustrerad för att jag inte förstod och då blev hon lite bufflig, det pratade vi mycket om. Att jag som människa inte kunde möta henne i den energin för den riskerade att skada mig om jag hamnade i kläm. Hon visste inte riktigt hur hon då skulle visa vad hon ville så jag fick förklara att jag såg även de små rörelserna och kände skiftningarna i energierna men att hon var tvungen att lita på att jag hörde och såg henne om vi skulle kunna hitta ett mjukare fysiskt kommunikationssätt. Hon gick iväg en stund för att tänka på saken och processa det vi pratat om och kom sedan tillbaka för att testa. Efter en stund började vi hitta ett gemensamt språk där hon kunde uttrycka sig mjukare och se att vi förstod (oftast i alla fall). Det var en fin resa och ett möte som berörde mig djupt.

Jag ser enormt mycket fram emot att få möta Rosa och all hennes klokskap igen och få dela hennes och flera andra djurs historier för att sprida förståelsen över att alla individer har vi känslor, behov och en önskan om att mötas